När man tror att man har gått igenom allt och rensat ur varenda liten vrå i sitt hem så är det alltid något man missat.. en enda liten låda, man skulle kunna tro att det var meningen att man inte skulle kolla i den, jag vet inte.. i den låg alla födelsedagskort, alla biobiletter, smyckeaskar och ett par söta små lappar som jag fått från min första rktiga kärlek.. Att man fortfarande kan bli så berörd? Jag satt och läste allt igen, det kändes som att jag nyss fått det där födelsedagskortet med Kalle Anka och Kajsa som kramas över en tårta och på vilket det stod "Till Mikaela" med en halvtaskig text på ett fint rosa kuvert, men det var i mars 2006, snart 5 år sen.. Jag kom ihåg hur fint allt stod uppdukat på köksbordet när jag vaknade och skulle till skolan.. den var den dagen jag fick en söt nalle, ett silverhalsband med ett hjärta och också den dagen då han hade bytt örngott medans jag sov ( vilket jag naturligtvis inte lade märke till när jag sen vaknade ) Fick se det när han senare på dagen frågade vad jag tyckte om örgottet,.. Jätte sött, rosa med vit text som sa "sov gott, dröm om mig", något jag alltid skrev till honom om vi inte sov tillsammans..
Minnen, fina minnen, många fina minnen.

Men vad gör man med alla saker? Som jag ser det nu så ser jag det som en mycket viktig del i mitt liv, det var ändå lite över ett par år och det var en ålder då det hände väldigt mycket, jag har bara ett alternativ och det är att spara dom få konkreta minnena jag har kvar, men det behöver kanske inte ligga i den lilla lådan som hela tiden är omkring mig, jag menar jag har ju gått vidare, kommit riktigt långt också.. ;)
Men ibland undrar jag om jag fått sagt allt jag vill säga till honom,. ibland känns det som att jag inte har gjort det och jag tror på den känlsan.. jag är helt fine med allt annat,. jag kan ju prata om honom som vanligt, kan höra saker om honom som vilken annan människa som helst, som sagt det är ju snart 3 år sen så jag har ju verkligen släppt allt men när jag ser honom så känns det inte som det ska.. I hur många år ska hjärtat slå dubbelslag när jag bara ser hans rygg? Jag tror att det är så för att det var min första riktiga kärlek, den är alltid speciell, inget kan nog slå den,.

Det kändes bra att tänka tillbaka,. :)