Nu sitter jag här hemma.. Alla böcker och uppgifter som ska göras ligger i en stor hög bredvid mig, men jag tittar bara på den, suckar, och försöker så snabbt som möjligt komma på något annat att tänka på. Fy, det skrämmer mig att jag inte hittar någon som helst motivation till att få bort den där förbannat tråkiga högen.
Prata med Linda nyss, pratade om alla hennes gamla blogginlägg, mycket handlade om saknad av kärlek.
Då slog det mig.
Det är kanske kärlek som jag är i stort behov av. Jag är ju egentligen väldigt ensam, fast ändå inte. Jag har många vänner och en riktigt älskvärd familj. Jag känner mig nästan lite desperat ibland när jag tänker på kärlek, det är inte alls bra. Man ska väl inte tänka så mycket på det? Det är väl när man minst anar som något dyker upp? Det tror jag på.
Eller jag kanske bara vill träffa nya människor, massa nya människor som jag stormtrivs med. Börja om på något sätt, flytta någonstanns där människor tar en för den man är och inte dömer en efter konstiga historier och rykten.
Jag vet ingenting, vet bara att jag vill flytta, men det löser ju inte problemet med min stora hög med böcker som ligger här.

Igår kväll kom Fredrik och hälsade på en stund, vi såg först på CSI och sen på Boston Tea Party.. Den sista timman där var jag inte så social, inte rolig alls. Fick nämligen ett mess som jag egentligen var beredd på men som änå snurra till allt. Jag var inne i en egen värld,.. bara satt tyst och funderade. och det blev inte bättre när klockan blev läggdags och Fredrik hade gått. Usch så tyst och ensamt..
Men så smsade jag fredrik och bad om ursäkt för något som jag sa som kunde misstolkas, och det var såklart lugnt, jag menar aldrig ngt illa, men ibland ka det låta så när jag inte mår bra själv.
Han skrev att jag skulle lova han en sak: Inte anklaga dig själv för att han inte kommer. Finns säkert någon bra förklaring ska du se. Sov gott hjärtat. /
Då kunde jag inte hålla emot. Det är läskigt att han känner mig så sjukt bra, att han vet hur och vad jag tänker på. Jag är bäst att gå på mig själv, att hela tiden anklaga mig själv för att ha gjort något. Men nu hittar jag ingenting som kan tyda på det. Jag har gjort vad jag har kunnat och om inte det räcker så , fine.
Du är bra Fredrik, har varit dålig på att visa det den senaste tiden. Men det är så jag tycker. Bästa kompisar kallar man det som jag och Fredrik alltid haft och alltid kommer att ha.