Helt plötsligt så känns det bara som allt rasar samman, hatar dagen efter fest, jag blir alltid så fruktansvärt deppig.. Någon mer som är sån ?
Jag och linda hoppar kvällen ihop, vi är båda jätte trötta och hennes farföräldrar var hemma hos henne, då kanske det är bra om hon håller sig hemma.
Hur som helst så ringde jag Fredrik och hörde om vi skulle hitta på något, bara en vanlig hemmakväll.. men han kanske hade så kallade planer, sen hade han inte det iaf, men han tyckte inte att det var en bra idé att ses. Citerar F: Då blir det bara att man står och trampar på ett och samma ställe, man måste kunna gå vidare någon gång..
Okej ? Vi ses ju inte ens ofta längre, och vi hörs inte mer heller... Kan man inte bara vara vänner ? Vänner ses. Vi lovade varandra att alltid finnas där.. Det är ju så som bästa kompisar faktiskt gör..

Men är det så han vill ha det så får det vara så .. om han behöver det för att glömma mig på det andra sättet så är väl detta det enda rätta för oss båda ..