Förstår inte hur man ena dagen kan känna sig helt tillfredsställd och mätt på bra saker medans nästa dag kan bli raka motsatsen. Här om dagen, eller aa egentligen hela studentveckan kände det som att jag hade allt och lite till, men nu känns allt bara tomt.. Vad är det som gör att man känner så? Är det jag som person som får mig själv att känna mig sån? Tusen frågor bara ploppar upp. Jag tror att mycket handlar om att ha något att se fram emot, en morot som lockar liksom, dagarna blir så mycket enklare bara av en sån sak. Förra veckan hade jag faktiskt något så stort som en student att se fram emot, kanske var de det som fick mig att tycka att allt annat var underbart?
Tråkigt att man inte känner så varje dag, fast iofs, nu när man har dåliga dagar så får det en att tänka efter och försöka förändra saker och ting, man kämpar till man uppnår den där inte allt för långa lyckan som man känner..

En annan sak som jag gått och funderat på är om livet redan när man föds är bestämt, att allt som händer mig redan är klart att det skulle ha hänt.. och sen att allt har en mening. På vissa personer känns det som att det med att allt har en mening faktiskt stämmer.. Ni vet; Ja träffade honom därför flyttade jag dit, hade jag aldrig träffat honom och gjort det så hade jag aldrig träffat den killen jag älskar och som älskar mig och som jag har tusen barn med. Ne,men ni förstår hur jag menar.. Men det är svårt att fundera kring det när det gäller en själv, tror inte att det finns en mening med allt som har hänt mig, mer att allt är förbestämt, ödet.. det är läskigt att tänka på.. Undrar hur det egentligen är..

Nu ska jag klura vidare på livets alla gåtor vem vet jag kanske kommer på någon bra lösning på mitt problem, hihi.

Over and Out // Mikaela Busi