Varför vet jag så sällan vad jag vill,  vad jag vill ha och vad jag behöver? Mycket lättare att säga hur jag inte vill ha det och vad jag absolut inte vill ha..
Men nu, efter två dagars tänkande så vet jag vad jag behöver, men inte vad jag vill ha och inte hur jag ska kunna få det jag behöver.. Djupt tänkande, javeet! 
Något jag behöver är någon som alltid finns där, asså verkligen alltid, inte det jag redan har, inte värdens bästa familj eller världens bästa kompisar, utan något som lever för mig.. En katt? Den lever isf för mig, det är någon som alltid blir glad när man kommer hem.. Och jag behöver aldrig mer vara ensam.. Tänk att aldrig mer behöva vara ensam..
Saknar Missan, varför kan inte katter bli lika gamla som oss människor? Varför var vi tvungna att ta bort henne när hon fyllt 20 år? För att hon inte hade orkat mycket mer, vi gjorde ju det bästa bara.. Vill bara att hon ska komma tillbaka, hon kände mig nog bäst, hon fick se alla mina sidor, hon fanns alltid där, och hennes tröst var alltid lika bra.. Varför blev jag plötsligt ledsen? Jo för att jag kom på hur mycket jag saknar kissekatten nu när jag var hemma hos Emilia och hennes två underbara katter, som lever för Emilia, och som Emilia lever för..
Men Missan kommer aldrig komma tillbaka.. Hoppas hon lever ett bra liv uppe i himlen, hoppas jag får se henne där,.

Jag skrev att jag var ledsen, visst tårarna rinner nu när jag tänker på henne, men samtidigt blir jag så lycklig av att tänka på henne.. Henne hade jag behövt nu när jag inte vet något annat, nu när jag inte vet hur jag vill ha det, nu när jag inte vet vad jag ska göra..

Kramar på er.. Tack för att ni läser..