Jag är kass på att uppdatera, riktigt kass.. Tur att man är bra på mycket annat! LOL

Har kommit in i en period då jag känner att det verkligen gäller, nu är det allt eller inget.. Bara att tuta och köra, antingen så håller det, eller så gör det inte det och då har man förhoppningsvis lärt sig något på vägen.
Skulle ringa ett mycket viktigt telefonsamtal idag,. jag var helt lugn innan, precis när jag slagit numret och första signalen gick fram så fick jag världens knut i magen, riktigt läskigt.. Hur kan jag vara så rädd för att ringa okända människor? Man hade ju förstått att man fått en knut i magen om man sitter på en jobbig intervju med okända människor, men ett telefonsamtal? Jag ska komma över den rädslan,. får utsätta mig för sånna läskiga situationer lite oftare, en vacker dag tar jag bara ett okänt telefonsamtal med en klackspark, det har jag sett andra som lyckats med.. då kan väl jag också det?
Samma sak som att prata inför människor, okända som kända, jag blir skakis iaf,. men gud så mycket bättre det har blivit, tack vare skolan och alla tal.. Många ville prata inför en mindre grupp, och självklart fick man det, alla klarar inte att stå framför två klasser.. men jag gav mig f*n på att jag skulle klara det.. Vad är det värsta som kan hända liksom? frågade man sig själv.. Ja, vad kan hända? Och vad skönt det känns sen när det är över.. när man får den där känslan " men äsch, det där ar väl ingenting att oroa sig över" Då vet man det nånstans inom sig till nästa gång man ska göra något som man helst inte vill, och rädslan släpper mer och mer..

Jag tror inte det finns någon människa som från början bara ÄLSKAT att prata inför mycket människor.. Jag tror det är något man lär sig att tycka om.. Är man säker på vad man pratar om, när man är helt säker på att man klarar av det och kan göra det riktigt bra då tror jag man börjar gilla det..