19 januari 2010

19 Januari blev då en dag som jag alltid kommer att minnas, dock ingen bra eller rolig dag..
Man är så dum ibland, man tar människor för givet, man tror att dom alltid ska finnas där,. men sanningen är hårdare än så.. Nu visste jag ju att farfar var sjuk, jag visste väl innerst inne att detta snart skulle ske, men inte såhär snabbt,. och sen spelar det ingen roll om en människa är sjuk eller inte, man kan aldrig förbereda sig helt på en sån här grej, men visst det kan bli mer eller mindre chockerande, men lika ofattbart.. Tanken på att jag aldrig kommer få se honom igen känns känns inte rätt, hur lång tid tar det innan man förstår? Är det när begravningen är över? Har inte varit med om detta så många gånger och tack gode gud för det..

Nu har jag iaf gjort matlåda till imorgon.. känner mig duktig..
Ska försöka somna ganska snart..
Natti!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0